Nittonde stoppet
Workshop på Kulturhuset Kåken · juni 2026
Workshopledare: Leila Natsheh
Workshopassistent: Priyadarshini Chilaka
Workshopassistent: Priyadarshini Chilaka
På Kulturhuset Kåken gick barnen nyfiket fram till det stora pappret som låg utlagt på golvet i korridoren. De ville veta vad aktiviteten handlade om och hur de kunde bidra till den gemensamma karta vi skapade tillsammans.
Vi börjar alltid våra workshops med en liten “check‑in”: varje barn väljer en symbol att stämpla på ett papper och skriver sedan sina initialer och sin ålder. Det är vårt sätt att presentera oss för barnen, lära oss deras namn och lägga till dem i den långa listan av bidragsgivare till Barnens Smarta Karta. Det visar att vi gör detta tillsammans och att alla blir sedda.
Foto: Leila Natsheh
För att lägga till något på den gemensamma kartan kunde barnen antingen dra ett kort från en kortlek vi hade designat eller bläddra bland korten och välja ett. Varje kort hade en kort beskrivning av en typ av plats. Uppgiften var att rita något inspirerat av beskrivningen. De flesta barn föredrog att dra ett slumpmässigt kort och bli överraskade. Barn i alla åldrar tyckte att uppgiften var rolig och lätt att förstå. De som bidrog var mellan 3 och 11 år gamla, och många ville rita flera kort och lägga till många idéer på kartan.
Foto: Leila Natsheh
Platser i närheten
Många barn lade till platser som ligger väldigt nära deras hem, ofta inom gång‑ eller cykelavstånd. Kartan blev ett porträtt av närområdet — förutom när det gällde havet eller stranden, eftersom området ligger långt från kusten.
Det var fascinerande att se att barn valde platser de känner väl och minns tydligt, snarare än platser som vuxna kanske skulle uppfatta som mer “speciella” men som ligger längre bort.
Foto;: Leila Natsheh
Upplevelsen av avstånd och riktning
En annan del av uppgiften var att titta på kartan och placera den plats de tänkte på i förhållande till teckningen av Kulturhuset Kåken i mitten.
Hur långt bort är platsen? Hur långt känns det? Åt vilket håll ligger den?
Hur långt bort är platsen? Hur långt känns det? Åt vilket håll ligger den?
Många barn hade inte realistiska eller exakta uppfattningar om avstånd, men de visste var platsen kändes som att den borde vara — och de placerade den självsäkert på kartan.
“Jag vet inte exakt vart den ligger… Inte så långt bort, men inte nära. Någonstans mittemellan.” — I, 11
Foto: Leila Natsheh
Ett måste!
Ett kort fungerade bra för vissa barn men stressade andra: “Ett måste! Hit borde alla gå.”
Att komma på “den perfekta platsen” kändes överväldigande, så många barn hoppade över detta kort och valde andra med mer konkreta beskrivningar, som “Kul i regnet!”, “Skönt en varm dag!” eller “Bäst med kompisar.”
Foto: Leila Natsheh
“Skogen och blommorna i skogen luktar gott.” — S, 8
Härlanda Tjärn
Två kompisar deltog i workshopen tillsammans och drog varsitt kort: “Här blir det äventyr!” och “Här luktar det gott.”
Trots olika uppmaningar insåg de snabbt att de ritade samma plats: Härlanda Tjärn, sjön i deras närområde. De slog ihop sina teckningar och skapade en detaljerad illustration av hela området runt sjön.
Foto: Leila Natsheh
“När det är varmt ute och jag inte har tid att gå långt hemifrån tar jag mina barn till en lekplats i närheten som har en dold vattenfontän. Jag låter dem bara leka med vattnet, och de älskar det!” — en förälder
Tillfälliga och dolda platser
En förälder berättade om en dold vattenfontän — precis den typen av plats vi letar efter. Platser som inte finns på vanliga kartor, som bara de närmaste grannarna känner till, och som kan vara värdefulla för andra i området att upptäcka.
Hon delade med sig av denna plats efter att hennes femåriga dotter ritat sin favoritpöl — en pöl som bara finns under och efter regn. Det är en populär samlingsplats för barnen i området, som träffas där för att leka i leran och hoppa i vattnet. Den är tillfällig, säsongsbunden och väldigt betydelsefull.
Vill du vara med nästa gång?
