Tjugoandra stoppet
Workshop på Opaltorgets Bibliotek · augusti 2026
Workshopledare: Simona Cavalieri och Katja Mock
Under den här workshopen bad vi barnen att berätta hur de tolkar olika aktiviteter och teman som återkommit i tidigare workshops. Illustrationer togs fram som ett möjligt sätt att göra dessa teman mer begripliga för barn. Varje bild visade en figur som gjorde något eller upplevde något, snarare än att direkt representera en specifik kategori av platser. I gruppen fick barnen möjlighet att tolka illustrationerna, beskriva aktiviteterna och berätta vilka platser de förknippade med dem.
Att kommunicera genom illustrationer
Vi använde illustrationer som en utgångspunkt för att tänka kring aktiviteter, upplevelser och utemiljöer. Workshopen gav oss möjlighet att observera hur barn närmade sig dessa visuella impulser utan skrivna etiketter, och hur bilderna formade deras associationer till platser de känner till och ofta besöker.
Barnen förstod illustrationerna relativt snabbt. Under workshopen såg vi att vissa illustrationer var mer öppna än andra, och att barnen ofta fokuserade starkt på en specifik gest, rörelse, ett objekt eller en miljö i bilden. Dessa visuella detaljer blev ibland startpunkten för deras associationer och kunde leda dem i oväntade riktningar.
Platser är minnen
One of the clearest patterns emerging from this workshop as well was that children rarely started by thinking about specific places. Instead, they more naturally talked about things that had happened, games they had played, activities they enjoyed or particular details they remember from a place. This suggests that, for children, the place itself can be secondary to what happens there.
Att förstå illustrationer
Vi lade också märke till hur starkt barn kan koppla en illustration till en viss miljö. När en bild innehöll igenkännbara miljöelement identifierade barnen ibland själva platsen först, och började sedan föreslå aktiviteter som skulle kunna äga rum där. Detta visar hur barnens egna erfarenheter kan få dem att associera en illustration eller bild med en specifik aktivitet eller plats, även när avsikten är att kommunicera en bredare upplevelse.
Samtidigt visade barnens svar värdet av att hålla illustrationerna öppna för tolkning. En enda visuell impuls kunde leda till helt olika aktiviteter, minnen och associationer.
Workshopen visade också att barns upplevelser av platser inte är statiska över året. Aktiviteter kopplade till snö, regn, höstlöv, solljus eller lerig mark kan alla utgöra viktiga delar av hur de förstår och minns en plats. Det visuella språket behöver därför vara tillräckligt flexibelt för att rymma olika årstider och förhållanden.
Foto: Simona Cavalieri
Den centrala utmaningen som framkom under workshopen är att hitta en balans mellan att vara för specifik och för abstrakt. En illustration behöver ge tillräckligt med visuella ledtrådar för att barn ska kunna känna igen en typ av upplevelse utan ord, samtidigt som den måste vara tillräckligt öppen för att rymma olika aktiviteter, platser, minnen och årstider.
Målet är därför inte nödvändigtvis att varje barn ska tolka en illustration exakt så som den var tänkt, eller att de direkt ska identifiera en specifik plats. I stället bör bilderna fungera som impulser som uppmuntrar barn att tänka, minnas, fantisera och bli nyfikna på platser de kanske vill utforska. Detta förstärker idén om att upplevelsen kan vara en mer naturlig ingång för barn inom Barnens Smarta Karta än själva platsen.
Vill du vara med nästa gång?
