Tjugoförsta stoppet
Workshop i Positivparken · juli 2026
Workshopledare: Simona Cavalieri
Workshopassistent: Vasco Keppel
Workshopassistent: Vasco Keppel
Den här workshopen genomfördes med en liten grupp barn, vilket gjorde det möjligt för oss att på nära håll följa hur barn mellan fyra och sex år utforskar platser och tolkar olika typer av ledtrådar. Workshopen gav rika kvalitativa insikter i barns motivationer, beteenden och sätt att uppleva en plats.
Foto: Simona Cavalieri
Olika åldrar, olika drivkrafter
Även om barnen deltog tillsammans med sina föräldrar närmade de sig aktiviteten på olika sätt.
Det yngre barnet upplevde aktiviteten som en upptäcktsfärd. Hon var inte särskilt intresserad av att “vinna” eller hitta rätt svar först. Glädjen låg i att gå genom parken, upptäcka nya platser och dela upplevelsen med sin mamma, som på ett naturligt sätt stöttade och guidade henne.
Det äldre barnet såg spelet mer som en utmaning. Hon ville lösa alla ledtrådar och hitta alla platser. Intressant nog var det inte belöningen (klistermärkena) som motiverade henne, utan känslan av att slutföra spelet. Det visar att framsteg och att nå ett mål kan vara en stark drivkraft för barn, även utan yttre belöningar.
Små upptäckter längs vägen
Spelet var utformat kring att hitta en plats med hjälp av ledtrådar, men själva vägen dit blev en del av upplevelsen.
När barnen sprang mot nästa plats upptäckte de en måsfjäder i gräset. Den lilla detaljen fångade direkt deras uppmärksamhet och fick dem att stanna upp och titta närmare tillsammans.
Det här ögonblicket visade hur barn upplever sin omgivning: de dras ofta till oväntade detaljer, små förändringar och saker som känns “lite felplacerade”.
Den här uppmärksamheten på detaljer märktes också i vilka ledtrådar de tyckte var lättast. Närbilderna – som ugglans öga eller detaljer från träskulpturerna i parken – kände alla barn igen direkt. Att titta nära hjälpte dem att koppla ledtråden till den verkliga platsen omkring dem.
Stöd i utforskandet
Textledtrådar var intressanta för barnen, men för de yngre krävde de stöd från en vuxen. Texten blev en del av en gemensam utforskning snarare än något barnen kunde använda på egen hand.
Erfarenheterna med kartor väckte en mer grundläggande fråga: vad gör en plats igenkännbar och meningsfull ur ett barns perspektiv?
Även om kartor kan vara användbara för vuxna, börjar barn inte alltid sin orientering utifrån en karta när de utforskar sin omgivning. De kan istället utgå från minnesvärda detaljer: ett speciellt träd, ett djur, en skulptur, en färg, en lekplats eller något som är kopplat till en upplevelse de haft just där.
Att förstå vad som “sticker ut” för barn kommer att vara avgörande när vi utformar sätt att hjälpa dem att upptäcka och knyta an till platser genom Barnens Smarta Karta.
Kombinera olika ledtrådar
Collageledtråden, som kombinerade en närbild, en form och ett barn som utför en handling, var svårare för barnen att förstå. Den verkade kräva att man kopplade ihop för många delar samtidigt. Med stöd från en vuxen fungerade den bättre, men den var inte lika intuitiv som de enklare visuella ledtrådarna.
Det här tyder på att färre och tydligare element kan ge bättre stöd för barns tolkning.
Lekförslag och fysiska kartor
Leken var intressant eftersom barnen verkade motiverade av själva aktiviteten snarare än av en belöning. Föräldrarna kommenterade dock inte den här delen särskilt mycket, så det vore värdefullt att utforska vidare hur betydelsefulla sådana lekfulla utmaningar är för familjer.
En oväntad insikt kom från den utskrivna papperskartan som barnen fick som en del av aktiviteten. När nästa ledtråd innehöll en karta tänkte ett av barnen direkt: ”Aha, då ska vi använda papperskartan för att hitta platsen!”
Även om de två kartorna inte hängde ihop avslöjade det en spännande möjlighet: att kombinera digital och fysisk utforskning. En utskriven karta över barnens sparade platser skulle kunna bli ett verktyg för framtida skattjakter och äventyr i verkliga miljöer.
En avslutande reflektion
När vi ser på alla observationer från den här workshopen är det en insikt som verkligen står ut: Barn söker inte nödvändigtvis den mest effektiva vägen till en plats — de söker den mest innehållsrika resan.
Oavsett om de stannar för att titta på en fjäder, känner igen en plats genom en liten visuell detalj eller föreställer sig hur en papperskarta kan bli en del av äventyret, förvandlar barn ständigt själva vägen till en upptäcktsupplevelse.
Barnens Smarta Karta har möjlighet att inte bara hjälpa barn att hitta platser, utan också att stödja nyfikenhet, uppmärksamhet och utforskande längs vägen.
Vill du vara med nästa gång?
